Phu !

Inte som i sagans värd utan av trötthet.
Jag känner att orken tryter, jag tror att jag är super kvinnan som klarar allt
men icke.
Livet är inte bara arbete, men oftast rullar allt så fort så man hinner inte tänka, om man däremot får några minuetr över för reflektion så är det helt klart för mycket.
Jag har satt ut annons om att sälja Hälsokostbutiken, kanske har jag tur och någon nappar på iden, eller så tar det ett tag.
Tiden får visa vägen.

Barn

Jag är en mycket stolt mamma till två fantastiska barn, vilken lycka att ha barn, det är som att se delar av sig själv fast med någon annans ögon.
Dom är mina vassate kritiker, ord från dom kan ibland vina som en smocka igenom luften, jag älskar uppriktighet inte massa trams, barn är uppriktiga
och det är skönt.

Att få föja någon annan människa på detta sätt, som man gör med sina barn, först är dom helt beroende, och allt du ger, de första åren etsar sig fast hos ditt barn som limmet på en flug fångare.
Man kan aldrig veta att det man tror är det bästa just då, facktiskt är det sedan, man får bara hoppas.
Men jag tror att kärlek övevinner allt, så ger man sitt lilla barn massor med kärlek så är man i alla fall på rätt väg.
Tack för att ni valde mig till att få bli er mamma .....

Föränderlighet

Jag är naiv, nu blev ni allt lite paffa över mitt erkännande men så är det i alla fall, mest paff blev jag nog själv.
Jag tänker och tror att saker alltid ska falla på plats som jag tänkt mig, men icke.
Ibland måste man fatta beslut som är tunga och svåra, och som kräver mer energi än vad man egentligen har, men så här efter det att beslutet är taget känns det ändå ok.
Nu ska jag samla nya krafter och gå vidare, i morgon är en ny dag.

Strumpebanshållare och korsetter

Sexigt! kanske nu, när dess plagg blivit inne igen, men inte då, när jag var tvungen att bära dessa för att mina strumpor skulle sitta uppe.
Har du någon gång funderat över hur många hyskor ett livstycke egentligen har...
Nu tänker du kanske att jag beskriver 1800 talet men du som följer min blogg vet att min uppväxt startade under 60-talet i en liten stad som heter Waxholm.

Var hängde vi då om kvällarna jo vid Pyttes kiosk, vilken fantastisk plats att växa upp på, man blev aldrig hotad, behövde aldrig känna sig rädd eller förföljd, allt var bara lycka.
Det värsta som hände i Waxholm på den tiden, var när RAGGARNA kom till stan och invaderade vår ungdomsgård Storstugan, då smög man runt husknutarna hem för att inte bli upptäckt.
Och det var inte det lättaste skall jag säga, att smyga i platåskor med byxor vidare än kjolar eller träskor helt nedslitna efter moped dragan fötter, för att få de rätta stuket på sulan dvs med baklut.

I dag hänger ungarna vid Stureplan eller plattan i Stockholm, dock utan nedslitna träskor, men säkert med mer rädsla, för allt det som vi var förskonade ifrån i lilla Waxholm på den tiden.
Vad blev det av oss då, jo nu tar vi över Face book för att finna gamla vänner och knyta nya vänskapsband.
Vi befinner ju oss på alla platser i värden som politiker, advokater, företagsledare, piloter, rektorer och mycket annat, och äntligen kan vi i denna sybervärd träffas igen och prata gamla minnen.




Vilken fantastisk plats

Förkylningstider och influensavarning

Nu har den även drabbat mig, inte i sin fulla styrka men ändå.
Förkyld vilket ord, vad står det för egentligen?
För mig just nu handlar det bara om papper en oändlig mängd att snyta sig i tur att det säljs på metervara, har väll averkat ett par km vid det här laget.
Det är då man upptäcker hur olika alla papper är , jag förstår inte varför vi lyckats köpa hem dom mest hårda, vassa, sandpapperlika som tillverkats.
Nä! var är alla silkeslena bambi rullarna som tv reklamen visat under hösten????

Vinterkyla och blåsväder

Jag är inflyttad från storstaden och kan därför betrakta mitt nuvarande liv med olika ögon.
Naturligt vis har jag bara ett par som flertalet människor, men man kan använda sina ögon på olika sätt, man kan lära sig att se hela människan
inte bara delar av.
I mitt tidigare liv som Stockholmare var jag sämre på att se helhet, där förväntas man bara se på det yttre, kläder, utseende, fasader, marknadsvärdet på fastigheten, var man handlar, med vilka man umgås
rätt kretsar, bästa jobbet, största bilen, finaste skolan mm
Och så flyttar man 35 mil och inser hur oviktigt allt detta ter sig så nära men ändå så lång ifrån.
Ta detta med barnens födelsedagar man måste inte få en Ipod av sina klasskamrater en nyplockad blombukett är lika fin om den ges av en god vän.

Min första betraktelse

Nu är jag äntligen igång med en gammal dröm: en egen blogg.
Jag tillhör 60- talisterna, ni vet, vi som vill hänga med och se ut som undomar, vi tror till och med att vi fortafarande är ungdomar, det som tar oss tillbaka till verkligheten är när vi har återträff med gamla klassen och därefter, direkt hemkomna till familjen säger -fy fasen vad gamla alla andra såg ut, tur att man själv inte ser så gammal ut.

Vi tillhör dock inte dom som tycker att det var bättre förr, men om jag utrycker mig så här det nya tar lite längre tid att ta in.
Min 80-åriga mamma tycker att jag är konservativ, förstår inte alls vad hon talar om...

Jag tillhör ju också dom som gifte mig under -80 talet då allt med storslagna bröllop med prinsessklänningar inte låg i tiden, utan man skulle mer smyga i väg och göra det bogerligt utan att någon fick veta.

Fy faaan vad tråkigt, förmodligen är det därför min generation skiljer sig så flitigt, så att man kan gifta sig igen, ni vet det är vi som står där i kyrkan med vita gräddbakelser runt kroppen, om man nu inte är skild eller lyckats finna någon ny att göra det med så får vi satsa allt krut på våra barn.
Ni ser väll framför er dagens bröllop, enormt påkostade, som i filmvärlden nästan, och jag kan lova, bakom allt detta står en 60-talistmamma som vill vara med och bestämma så mycket så brudparet tillslut rymmer för att gifta sig på en strand utomlands, utan föräldrar som lägger sig i.