Lördag

Allt står lite still på vissa ställen i vårt avlånga land. Jag bor på ett sådant ställe, hur det blev så? fråga mig inte, helt plötsligt bodde jag och delar av familjen i Hultsfred.
När man flyttar från storstaden till ett litet samhälle så vet man vad man flyttar ifrån. Köer på vårdcentralen, enormt stora klasser från dagis då barnen är små, långa resvägar för barnen, farliga promenad vägar, höga hyror, fantasipriser på villor och bostadsrätter, enorma bilköer, pendeltåg som inte går pga lövhalka, solkurvor mm, dyra matpriser ja så här kan jag rabla en timma säkert. Och så kom vi då hit till Hultsfred och fick på riktigt uppleva rasism för första gången, avund, skitprat, oförståelse, inskränkthet, besatthet, bypolitik och mycket annat som fortfarande gör mig helt chockad och förvånad och förbannad och och och.
Här valde jag att återupptaga mitt intresse för politik, betänk då att jag kommer från Waxholm en allt igenom borgerlig kommun med höginkomsttagare, så jag är ju ändå van att kämpa för mitt socialistiska tänk.

Men nu efter dessa år som politiker i Hultan inser jag att här kan jag inte förändra, förbättra, skapa och bygga en framtid för människorna som så inskränkt vägrar se sig som en del av något större.
Hur ska jag få människor att förstå att det handlar inte längr om att glesbyggds utveckla som lokalpolitiker utan att rädda värden, när människor ser by ser jag kommun samanslagning, när människor ser en förflyttning till en skola ca 1.5 mil ser jag globalisering och storstads utv hur ska lilla jag kunna få människor att se igenom samma glasögon som jag HJÄLP MIG!