fredag 19 mars 2010

Förändringen

Nu har den startat, förändringen altså på alla plan samtidigt..
Jag bantar, säljer företag, landställen, båtar. Hur ska detta sluta?
Att operera magen är bland det bästa jag har gjort, trodde nog att det skulle kännas mer kanske tom göra riktigt ont men nej ingenting alls egentligen.
Vist i bland äter jag saker som magen inte gillar eller för fort då mår man verkligen illa, tyvärr kan jag inte kräkas vilket man just då önskar vore enkelt, men jag lär mig.
23 kg rena fantasin tänker jag men vågen visar facktiskt just på den viktnedgången på 6 1/2 vecka helt sjukt egentligen.

Kan jag rekomendera den till andra?
Ja fast man måste verkligen förstå vad denna operation innebär i praktiken.

Jag kommer aldrig mer kunna klunka i mig en flaska iskallt vatten på badstranden för att släcka törsten, bara små klunkar i långsamt tempo.

Jag kommer aldrig kunna ta en stor bit av något jag tycker om, allt som går ner är bara max 1 dl föda.

Om jag väljer en tårtbit på min födelsedag, så måste det bli i stället för ett mål mat. Är det verkligen värt det?

Middag på restaurang är ju alltid trevligt och mysigt, men jag ber om en assiette för att kunna ta lite av makens mat, hoppas han vill ha samma sak som jag.

Alkohol för mig är nemas problemas jag dricker nästan aldrig ändå, men om då går det ju direkt ut i blodet och ett glas vin kan betraktas som värsta fylleslaget.

Detta var några om och men, är det värt det? för mig absolut för dig vet inte.....

onsdag 10 februari 2010

Förändringen

I morgon bär det av som jag har väntat.. flera år . Men nu startar det stora arbetet, viktnedgången låter kanske inte så ovanligt alla pratar ju om just bantning. Men jag ska gå ytterligare ett steg Gastric bypass.
Hm bara ordet låter spännande.
Så vi får väl se.

tisdag 29 september 2009

Skrämmande

Jag har ju följt debatten om slutförvar på lite närmare håll då det kunde hamna i Oskarshamn.
Jag har väl känt mig kluven i mina tankar. Miljön är ju det viktigaste vi har att värna om, där handlar det ju om överlevnad. Och även en mini tänkare som jag i dessa samanhang kan ju förstå att bara för man gräver ner saker i jordens innanmäte så är dom ju inte för alltid borta. Lite som visan" Det som göms i snö kommer fram i tö.......

Nu hörde jag på radion att elever på Teckniska högskolan studerat kopparmynt återfunna i våra Regalskepp, inte håller sig intakta så länge som man tidigare trott vilket således kan komma att påverka de behållare som avfallet förvaras i.
Med tanke på detta och den ED som mänsklighetetn svurit att inte lämna efter oss saker som kommer påverka nästkommande generatinoner så rimmar det väl illa ..........

tisdag 15 september 2009

Så trött just nu!

Politik är det att gapa högst under mellanvalsperioden om vad övriga politiker och politiska partier gör för fel.
Jag är uppriktigt så fruktansvärt trött på både egna partiet och övriga.
Vi presenterar ingenting just nu, inga förändringar, inget ny tänkande, men vi har blivit mästare på pajkasning.

I bland när jag lyssnar på debatten så säger vi inte ett ord om dom viktiga frågorna utan ältande och tillsättande av deligationer som ska utreda är vi fruktansvärt bra på.
Men har vi fått med oss arbetaren på verkstadsgolvet, mammor och pappor till våra barn, studenter eller pensionärer eller lärarna? Vilka tror vi ska rösta på oss i nästa val och i så fall med vilken rätt tror vi att det ska gå av sig själv.

Inte får vi några röster för bästa paj kastet i alla fall.
Nej nu måste alla som skall finnas kvar efter nästa val kavla upp ärmarna och
visa på att vi finns där under ytan att vi är villiga att offra en hel del heder och sluta slicka våra sår och självömkande klaga på andra.
Resa oss upp och tala, visa, leda, våga och allt det som vi helt missade i förra valet.
Sluta klappa oss själva på huvudet med orden vad bra vi är och konfronteras med människornas frågor och påståenden.

fredag 11 september 2009

Vad är det som händer ?

Våra barn dödar varandra i vredes mod, en ung kille 16-år slår ihjäl en kompis på inrådan av ytterligare ett barn.
Hur kan detta vara möjligt, en 15-årig pojke har (kanske) dödat sin syster, för där har man väl inte avslutat någon rättegång än.
Men vad är det som händer med våra barn, hur har allt kunnat bli så fel. Och framför allt hade vi kunnat förhindra dessa brott.

Har tittat på Idol några kvällar och kan konstatera att i musikbranschen kan jargongen vara mycket hård (trots att denna jury är betydligt mindre brutal än den tidigare)
Men om man nu tar med sig detta synsätt och flyttar in den bland ungdommar i exempelvis skolan, på festen, på gården,vad händer då?
Lockas man till samma bedömningar av kamratskap, utseende, social status och förmåga att leva som en del av allt annat.

Jag tror att man skapar nickedockor av mänskligheten, ni vet det är ju sällan ledaren utför mobbing han/hon är bara mycket bra på att få andra att utföra handlingar.
Och vem bär ansvaret i gruppen dom som verkställer eller hjärnan bakom, eller båda.
Men det klassiska är väl ändå att själva ingripandet egentligen oftast sker när den ständigt utsatta går till verket och ger igen, då först händer det saker.

Jag tror ju att unga människor ropar på hjälp så ofta att vi vuxna har svårt att urskilja vad som är vad.
Synsätt legaliseras och blir i stället norm.
Som bilbränder och skolbränder, det har som blivit legalt för människor att visa sitt missnöje på
detta sätt. Men när blev det ens inom ramen för vad som är ok.
Jag kan på ett sätt förstå att människor som lever i slum kvarter utan utbildning, pengar, totalt socialt utanförskap inte upplever att det finns andra sätt men här i Sverige 2009.........
Där får vi vuxna ta på oss hela ansvaret för denna tappade generation och skapa förtroende
delägareskap, utbilda mm så att vi får samma förutsättningar till alla som vi övriga har.
Jag skulle vilja se den som bränner upp sin egen bil som man själv kämpat föt att få, eller den elev som eldar upp sin skola som ger honom/henne livskraft och näring.

lördag 5 september 2009

Lördag

Allt står lite still på vissa ställen i vårt avlånga land. Jag bor på ett sådant ställe, hur det blev så? fråga mig inte, helt plötsligt bodde jag och delar av familjen i Hultsfred.
När man flyttar från storstaden till ett litet samhälle så vet man vad man flyttar ifrån. Köer på vårdcentralen, enormt stora klasser från dagis då barnen är små, långa resvägar för barnen, farliga promenad vägar, höga hyror, fantasipriser på villor och bostadsrätter, enorma bilköer, pendeltåg som inte går pga lövhalka, solkurvor mm, dyra matpriser ja så här kan jag rabla en timma säkert. Och så kom vi då hit till Hultsfred och fick på riktigt uppleva rasism för första gången, avund, skitprat, oförståelse, inskränkthet, besatthet, bypolitik och mycket annat som fortfarande gör mig helt chockad och förvånad och förbannad och och och.
Här valde jag att återupptaga mitt intresse för politik, betänk då att jag kommer från Waxholm en allt igenom borgerlig kommun med höginkomsttagare, så jag är ju ändå van att kämpa för mitt socialistiska tänk.

Men nu efter dessa år som politiker i Hultan inser jag att här kan jag inte förändra, förbättra, skapa och bygga en framtid för människorna som så inskränkt vägrar se sig som en del av något större.
Hur ska jag få människor att förstå att det handlar inte längr om att glesbyggds utveckla som lokalpolitiker utan att rädda värden, när människor ser by ser jag kommun samanslagning, när människor ser en förflyttning till en skola ca 1.5 mil ser jag globalisering och storstads utv hur ska lilla jag kunna få människor att se igenom samma glasögon som jag HJÄLP MIG!

torsdag 3 september 2009

Är man född till Politiker

Ja den frågan ställer jag mig ibland. Jag föddes ju en vårdag 1961 och tror att jag redan från början höjde rösten för att höras.
Jag vet att alla som sålde lotter till Hembygdsföreningen i Waxholm under 1960-talet lånade mig och placerade mig på den där utfällda luckan som blev som en bänk med motivationen vi säljer så mycket bättre med dig där!
Nu tror jag rent ut sagt att det finns dom som skulle vilja be mig hålla käften stängd i bland men få som är rakryggade nog att säga det till mig.
Under ett av dessa beryktade politiska info möten med medborgarna var det en man som sa när ska ni kavla upp ärmarna och få lite jävlar anamma över er och inte bara vara nicke dockor.
Nu tror jag den här killen hört mig förr för han kunde mitt förnamn och jag förstod direkt vad han menade.
Precis som jag alltid säger jag är inte vald att av poppulistiska själ eller tanken på ett politiskt självmord hålla igen eller hålla tyst, jag är ju vald av alla att föra deras talan skrika högst när det behövs.
Nu känner jag mig stark.